Inget magnifikt språng med höghastighetståg

Nej, 2019 liknar inte 1850, konstaterar Lars Neselius (L).

Stambanorna ingick i det stora svenska välståndsundret under andra halvan av 1800-talet.

Stambanorna ingick i det stora svenska välståndsundret under andra halvan av 1800-talet.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Debatt2019-12-04 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu står vi inför beslut om höghastighetståg. På 1850-talet gällde frågan stambaneutbyggnad. Har vi ett jämförbart utgångsläge? För en liberal är det lockande att svara ja.

Det var nämligen den djärve liberale reformatorn och finansministern J. A. Gripenstedt, den bäste Sverige haft enligt Gunnar Wetterberg, som i hård kamp  med konservativa, även liberaler, genomdrev byggandet av stambanor. 

Kostnaderna var svindlande. Minst hälften av statens samlade utgifter under flera år togs i anspråk.  De skulle motsvara mer än 500 miljarder kronor med nutida mått. Hur var det möjligt? Pengarna lånades upp utomlands.

Stambanorna ingick i det stora svenska välståndsundret under andra halvan av 1800-talet. Sverige förvandlades från ett fattigt bondeland till ett av världens rikaste länder. Statsinkomsterna ökade enormt genom att näringslivet frodades, frihandel infördes, tullar sänktes, ståndssamhället avvecklades och mera därtill. BNP per invånare 18-dubblades – en liberal revolution! Och adelsmannen Gripenstedt bidrog i högsta grad till detta.

Betyder det fritt fram för höghastighetståg? Kan det upprepas? Knappast. 1850 var transportalternativen hästskjutsar, obetydlig lokal järnvägstrafik eller långsam färd på vattenleder. Göta kanal blev för övrigt snabbt utkonkurrerad av järnvägen. Vägnätet var litet och illa underhållet. Flyg existerade naturligtvis inte. Ej heller data- och IT-samhället eller mobila telenät.

2019 har den tekniska utvecklingen gått allt fortare. Vi har 20 000 mil landsväg som delvis kan elektrifieras. Snart ser vi självkörande fordon. Inte omöjligt att vi om 10-15 år har flyg som är eldrivet eller tankar biodrivmedel, tar mer än tjugo passagerare och går i skytteltrafik mellan våra större städer. Vi har redan ett stambanenät. Det kan utökas och förbättras till en mindre del av kostnaden för höghastighetståg.

Nej. 2019 liknar inte 1850. Höghastighetsförespråkarna väntar ännu på en ny, framsynt och kraftfull Gripenstedt och det magnifika språng i utvecklingen han åstadkom genom sina frihetsreformer. I den närmast omöjliga uppgiften ingår också att övertyga Riksrevisionen. Men man hoppas givetvis ändå att en Ostlänk kan byggas.

Lars Neselius (L)