Och IFK-spelarna har all rätt att tjura över att man släppte ledningen två gånger om, trots att Vetlanda om man ska vara ärlig var det bättre laget, framförallt i första halvlek.
Men lugn IFK, det gör inget. Era poäng kommer trilla in ändå.
Så här dags på säsongen handlar mycket av förhandssnacket om lagens olika förutsättningar. Hur stort försprång de lag som spelar och tränar i hall har mot de lag som inte gör det.
Det kan man tjata hur mycket som helst om. Men de som inte inser att orättvisorna är enorma när IFK gjort sju träningar på stor plan och lag som Vetlanda säkerligen närmar sig 30-40-50 pass, de ser inte nyktert på problemet.
Det är som om IFK Norrköping skulle få spela futsal hela försäsongen förutom den sista veckan medan regerande mästarna Djurgården fick träna på konstgräs 15-20 veckor inför seriestart.
Ungefär så.
Nog om detta, jag såg ändå ett IFK som fortsatte agera på samma sätt som gav dem framgångar förra säsongen med en avslutande kvartsfinal.
Tätt, tätt i försvarsspelet där alla offrade sig för varandra i varje läge och skapade stor frustration hos motståndarna.
Mot Vetlanda var det nära att ge en vinst. Men tillfälligheter och lite för tamt agerande framför eget mål gav två sent insläppta mål och segern försvann all världens väg.
Men spelarna ska ändå, efter att ha surat ett tag, sträcka på ryggarna och stolta gå ifrån årets premiär. Det här lovar gott inför årets säsong och det skulle inte förvåna mig om laget följer upp förra säsongens resultat och spelar slutspel i februari.
Den första matchen gav två extra starka intryck. Först och främst nyförvärvet Viktor Hulthammars respektlösa spel som ytterhalv i sin första elitseriematch. Han gjorde ett fantastiskt mål på straff till att börja med. I websändningen kallade expertkommentatorn Daniel Gustavsson det för en "håll-käften-straff" och det känns som en oerhört bra beskrivning.
Pang, rätt upp i nättaket utan nån som helst chans för hemmamålvakten. Han låg dessutom bakom det andra IFK-målet och spelade så moget att man kunde tro att det var hans tredje eller fjärde säsong i elitserien.
Även Jussi Aaltonen, målvakten, visade att han håller samma nivå som i vintras. Flera fina räddningar och ingen kan lasta honom för målen då de kom på returer där försvarsspelarna borde fått bort bollen.
Jag lämnar plåtlådan Hydro arena i Vetlanda med en god känsla. Det tror jag att IFK-spelarna innerst inne också gjorde.
