Efter att ett flygplan kraschlandade i en villaträdgård i Ronneby aktualiseras återigen diskussionen om flygsäkerhet, bland annat i Motala.
Att befinna sig som passagerare i ett flygplan är något av det mest skrämmande man kan ägna sig åt i vardagen. Samtidigt är det ett av de starkande bevisen på förtroende för andra människor. Passagerarna lägger medvetet ansvaret över sina liv i händerna på piloterna, som förväntas förflytta flygplanet från punkt A till punkt B på bästa sätt. Det är ett oerhört viktigt uppdrag.
Samtidigt måste flygets risker ställas i proportion mot andra liknande situationer. Bland det farligaste människor kan ägna sig åt i vardagen är att befinna sig i trafiken, särskilt där bilar och andra tunga fordon befinner sig. Ändå är vi inte rädda för biltrafiken, åtminstone inte så rädda som vi borde vara.
I den nu aktuella flygkraschen i Ronneby, där den ensamma piloten omkom, är oförutsägbarheten för utomstående ändå det mest skrämmande. Att risken finns för att bli skadad eller till och med dödad i biltrafiken är de flesta medvetna om, även om riskerna mer eller mindre medvetet förträngs.
Att däremot kunna förutsäga, riskbedöma och parera ett flygplan som kraschar i ens närhet är däremot omöjligt. Situationen gör blotta tanken på det skrämmande. Även om risken är minimal ska man ändå visa stor respekt för de människor som känner sig oroade av flygtrafik i sitt närområde. Inte bara utifrån aspekten skadligt buller, utan också utifrån en allmän känsla av opåverkbar otrygghet.
Färskt i minnet finns den tragiska flygkraschen utanför Umeå i somras, där de nio personer som befann sig ombord omkom. De drabbade var engagerade i fallskärmshoppning, en fascinerande sysselsättning vars tjusning är direkt kopplad till just ett kalkylerat risktagande. Att hoppa ut från ett flygplan långt upp i luften utan att kunna vara säker på att överleva kräver en rejäl portion mod. Eller dumdristighet, säger skeptikern.
Flygplanstypen som var inblandad är inte ovanlig inom fallskärmshoppning. Under utredningen stoppades därför dessa flygplan under en tid, vilket bland annat gjorde att fallskärmsaktiviteten vid Skärstad söder om Motala tillfälligt pausades.
Till slut kunde det konstateras att flygplanet som användes vid kraschen i Umeå var tyngre lastat än tillåtet och därtill baktungt. Under flygningen genomfördes en manöver som visade sig bli ödesdiger, i och med att vingarna inte klarade av belastningen. Utredningen kunde inte visa att flygplanstypen i sig hade några direkta fel, vilket gjorde att övriga plan åter kunde börja användas igen. Till gagn för vissa, till oro för andra.
Trafikverket är ansvarig myndighet för flygtrafiken, vilket gör att kommunerna inte har befogenhet, eller för den delen kunskap, att ge sig in på området flygsäkerhet. Det innebär att det kommunala självstyret på ett sätt är satt ur spel, eftersom kommunen inte har rådighet över sitt eget geografiska område. Luften är inte fri, vilket kan skapa otrygghet.
I fallet Motala har kommunen alltså ingen egen möjlighet att besluta om sitt lokala luftrum, utan är beroende av andra parters regler och säkerhetsbestämmelser. Det kanske är rimligt att så är fallet, men det är ändå nödvändigt att vara medveten om det och att reflektera över situationen.
Tobias Josefsson