Jag kan inte komma på något negativt med det lag jag på ett perfekt sätt såg slå Hjulsbro på Borens IP. Det Boren fått ihop i år, från en positionering strax under toppen på förhand, är en stabil målvakt i Andreas Wickström som gång efter annan håller nollan. Framför sig har Wickström ett lag där alla offra sig i försvarsarbetet, tillsammans. Sedan finns den specielle målskytten längst där framme, Gabi Morad som inte bara gör många mål utan snygga dessutom.
Boren har också en tränarduo i Martin Axén och Mats Nilsson som jobbar tillsammans och kompletterar varandra, med olika ansvarsområden. Det är inte ofta man har lyxen att ha två coacher på det viset på den här nivån.
Sedan tycker jag Axén är bra på att balansera mellan lek och allvar som det måste vara i fyran. Han utstrålar att det finns en tävlingsdjävul, men avdramatiserar också det hela som man måste göra när det är en hobby för alla inblandade.
Mycket skön energi finns i Borenlaget även utanför planen där tränaren själv nyligen blev pappa, någon spelare blev pappa nu i helgen, och så sjöngs det födelsedagssång efter segersång för en tredje spelare.
Det finns så att säga annat i livet än att gå upp i trean och just det tror jag kan tala för Boren i den hyperspännande matchen borta mot Malmslätt på söndag. Seger där och det är klart. En prestation i så fall av ett lag inte lika namnkunnigt som Real Boren och dess segertåg 2010, men som ändå kan bli lika mytomspunnet i klubbens historiebok.
